A throw-away letter

Vart blev jag boven?. Jag stöttade den här personen när han hade det svårt, jag hjälpte honom att kämpade för ett vanligt liv, han kämpade för att få ta ansvar och för att andra människor skulle ändra åsikterna om honom. Jag stod vid han sida trots att många av dom jag stod nära vände mig ryggen och fnyste åt mig. Dom trodde inte på honom, men jag ville tro, jag ville ge människan en chans (jag är sån). Jag ändrade hans liv, jag hjälpte honom med komplimanger, peppande ord, råd och allt det där som man behöver höra för att lyftas som människa. Jag la till och med goda ord i munnen på andra bara för att han skulle få en chans att bevisa att han kunde förändras han också.
 
Sen kom dagen där samtalet om otrohet kom in i bilden, min första tanke till mig själv va ''det här visste du väl skulle hända, det va väl väntat'' så jag kan inte påstå att jag blev så chockad av nyheten, jag minns till och med att jag sa ''har han varit otrogen mot mig'' och svaret var ett svagt och jobbigt ''ja'' och sen kom namnet på människan han hade varit med. Och som på grädden på moset var det en av mina vänner. Och som vilken annan människa som helst skällde jag ut honom & henne, skrek, svor, grät av besvikelse. ''hur kunde du vara så dum Erika Lilja'' Jag var besviken, jag var arg, jag kände mig så lurad. Men jag fick ingen sanning av någon av dom. Dom fortsatte ljuga mig i ansiktet, dom stod framför mig öga mot öga mot mig och kunde svälja sanningen och säga ''nej jag har inte gjort något, jag lovar'' Jag lärde mig snabbt som liten va ordet lovar hade för betydelse men tyvärr verkar människor i allmänhet förstöra detta betydelsefulla ord. 
 
Efter ungefär 1 månad med sms som tex..  från hon: ''Som sagt så kan jag inte erkänna nått som inte hänt''  ... från han: ''Är så satans jobbigt att det blev såhär pga ngt jag inte ens gjort och för att fan aldrig haft så här starka känslor för någon. du är the one.''  Ringde telefonen efter mycket tjat, en tyst röst börjar prata, det är hon som ringer mig. Hon berättar händelsen men allt vill jag egentligen inte höra. Hon ber mig även att inte säga något till honom att hon nu erkänt. Och hon säger även att hon va egoistisk efter jag sagt meningen ''Men hur tänkte du när vi va kompisar med varann?'' Jag avslutar samtalet med ett kort ''dig vill jag inte ha mer med att göra'' och skickar sedan sms till honom och säger att hon berättat sanningen. Men han nekar fortfarande. Nu idag så har han kunna stå för att dom pussade varann men mer har tydligen inte hänt.
 
Jag är oerhört tacksam att jag har haft mina vänner som dragit olika senarium om hur det skulle bli om jag hade tagit tillbaka honom och fick veta sanningen sen. För det är klart att man vill tro på den man är tillsammans med, man vill tro att alla vill spela bort mig. Men i själva verket så var jag så stensäker inombords på att det sättet det kom fram på inte kunde ha varit en lögn. 
 
 
 
 
Mycket har hänt efter den här tvisten började. Jag har fått höra skrikande ord i ansiktet, som att jag är en hora, en fitta, att jag ska dra åt helvete. Och allt det där kom från han som en gång skrev ''du är the one''. Sinnes att man ens kan vända på det där viset. Fast det är nog inte det värsta av allt ändå.. Jag kunde som inte ta emot dom där orden, jag visste ju att det var han som hade grävt sin egen grav genom att vara med min dåvarande vän. Han har ingen annan att skylla på. Det värsta och det mest nedlåtande kom då han drog en snorloska rakt i mitt ansikte när jag står öga mot öga framför honom. Har nog aldrig varit så chockad, besviken, arg & ledsen på samma gång. Bara tanken av att våga kränka en människa på det viset, ne det är inte okej någonstans. Och det sjuka med allt detta runt jag och han är att jag inte ens har fått någon slags förlåt. Inte ens en hint att han har ånger av att spotta mig i ansiktet trots allt mitt kämpande för hans bästa. 
 
Till den falska vännen då, sist jag träffade henne försökte hon styrka över det här (hur hon tänkte där vet jag inte riktigt). Hon kallade honom för idiot och tyckte att han var helt dum i huvudet när han hade spottat mig i ansiktet m.m Men ursäkta, vem är hon att säga att han är dum? Hon är väl minst lika dum som hängde med på hela grejen. Hon är inte oskyldig, hon va med på det och man gör bara inte såna där misstag mot en vän. 
 
 
Men nu står jag här, och har ändå folk emot mig, jag har ändå människor som tycker att det är JAG som har gjort fel. Visst, jag är inte felfri, jag har användt äckligt fula ord som jag ångrar att jag slängde ur mig, och inte betett mig fläckfritt. Men vems fel är det att jag har blivit så? Vems fel är det att jag tappade fattningen från början? Vart grundar hela den här grejen? Jo att min såkallade pojkvän låg med min såkallade vän bakom min rygg och sen inte kunde stå för det. Vem skulle inte bli sur av att sin pojkvän knullar sin vän? 
 
 
Så, vart blev jag boven?