Tack för ett fantastiskt år.

Det vart jobbigare än vad jag trodde. Volvosteget är över (?) Har nog inte insett det helt än. Ett år med så mycket intryck, skratt, nya vänskaper, härliga gubbar & glädje. Att få den möjligheten att träffa så många olika människor & bli välkomnad så bra av alla på bara ett år är oförståerligt. Jag kan som inte förklara hur mycket jag har vuxit som person det här året, jag är verkligen tacksam för att jag tog den här möjigheten, men allting har sitt slut.. tyvärr. 
 
Att lämna ett gäng gubbar som har fått en att skratta varje dag, i flera månader är verkligen jobbigt. Har ju nästan bott på jobbet känns det som & många har fångat delar av mitt hjärta. Trots att åldern på mig och gubbarna är långt ifrån samma så känns det som att vi har mötts halvvägs & kommit varann nära på många olika sätt. Ne, fy vad jobbigt det är att lämna så många roliga människor. Men jag plockar med mig fantastiska minnen ifrån detta år och jag tror absolut inte att det är sista gången jag träffar en del av dom & verkligen inte sista gången jag träffar dom fina volvostegarna. Som sagt, dom har fångat mitt hjärta & jag kommer sakna varje person på olika sätt. Och jag är oerhört tacksam för allt jag har varit med om det här året! 
 
 
 
 
 
 
 
 

''Nothings ever what we expect, but they keep asking where I go next. Oh,were chasing the sunset, Go mind on you It doesn't matter where were on''

Nya tag imorgon. Har fått en fin kick av träningen & ridturen ikväll. Dom nya Nike skorna är dom skönaste för fötterna, bilen har fått vinterdäck med fulaste plåtfälgarna ever. Bromsbeläggen är bytta tack vare pappa så nu finns det ingen risk för vibrationsskador i rumpan för min del. Cosmo går som en klocka varje dag, han har glädjande vinterkänslor (önskar jag hade det också). Imorgon drar jag på möte 11.00 och sen blir det eftermiddagspass. Nu gäller det att samla kraft och glädjas åt den här veckan, nu ska jag minsann tvätta bort sminket och hoppa isäng. Ja, mer kan ju inte hända idag. Godnatt.  
 
 
 
 
 
 

You still make sense to me

Söndagar alltså.. Varför ska hjärnan alltid börja spöka? Det är så mycket tankar som flyger i mitt huvud ikväll så jag vet inte ens vad som stämmer & inte. Hela mitt liv känns upp och ner. Som om en stor förändring har blivit fastän den ser likadan ut som igår. 

Har iallafall haft en riktigt bra helg! Förvånad att jag inte har träningsvärk i magen av allt skratt. Idag har jag fått äran att trimma 3 hästar. Alla gick fint & jag kunde sätta mig ner i soffan i lugn & ro efteråt. Tänk om inte pressen av för lite tid hade funnits, vad bra jag skulle må. Hinner inte ens med mig själv längre känns det som. Nu ska jag ta & sova, kl 5 ringer väckaren, hästarna ska ut & sen kallar jobbet. Godnatt.